Panikångest deluxe.
Skolan är så rolig även fast det är mycket att plugga och jag har träffat så många roliga människor och nya vänner. VFUn var jättekul! KBT samtalen visar framsteg och jag mår bättre. Det är bara en kurs kvar innan det är sommarlov. Men idag är en dålig dag och jag faller tillbaka till det gamla beteentet. Så jag tänkte att skriva av sig lite kanske hjälper att låta några tankar försvinna i alla fall. Klockan börjar bli mycket och ångesten kommer och det är så starkt att jag vill gråta.
Det lika varje kväll. Jag kan inte sova. Varje kväll när jag ska sova så blir jag orolig. Jag kan vara jättetrött när jag sitter i soffan, men så fort jag lagt mig i sängen är jag klarvaken och hjärnan går på högvarv. På något sätt förknippar min hjärna sovrummet som en ångestfylld plats. Jag har andra såna platser som är ångestfyllda. Det är något jag ska försöka bryta med hjälp av min psykolog. Det har blivit bättre sen jag började med KBT, men idag är det värre än vanligt. Så mycket tankar om allt, som inte vill sluta. En del är helt orimliga och skrämmande. En del om morgondagen som jag är orolig över, fast jag vet att det inte är nått att vara orolig över. En del om sommarlovet, om jobb och pengar. Jag hatar när det blir så här. Jag känner mig som den ensammast människan i hela världen just nu. Jag längtar hem. Jag saknar min familj. Jag saknar min bästa vän.
Det blev mycket depp här nu men det är säkert bättre imorgon. En lång skoldag väntar och plugg hela kvällen.
Puss☆
